Hi again,
This one is again one of my small poems.The poem's name is "Vichoda". And it is about those feelings when someone very close of us departs from this world. I have seen some of these departures in my life of some dear ones and have seen that how badly it effects but still probably this is done by god in order to teach us a lesson. The lesson that "As we entered this world with nothing, we are destined to leave this world with nothing". So what to worry for???
----------------------VICHODA--------------
Vaise taan ne dukh bade chandre jahaan wich,
Dukhan sukhaan naal bane jindagi de dhaan wich,
Par ik dukh jehda vaje vang kode de,
Bade maade dukh ne sajna vichode de,
Jiven kise machi kolon paani khoh leya hove,
Jiven kise panchi kolon haani khoh leya hove,
Injh lage jiven ke naseeb so gaya hove,
Jiven baazi haari chatranj vale mohre ne,
Bade maade dukh ne sajna vichode de,
Baar baar fir yaaro sajnan di yaad aaye,
Ohdi pyaari yaad akhan wich hanju layee aave,
Fir taan har cheej bas ose di kahaani bole,
Mano jaan na mano phir tasvir vi purani bole,
Phir nikalde ohdi yaad vich nihore ne,
Bade maade dukh ne sajna vichode de,
Fir hauli hauli banda zindagi ch ram jaanda,
Fir yaaro sabh kuch jitan lai jam jaanda,
Bhul jaanda sabh kuch jis nu yaad kita si,
Jihdi yaad wich ghut hijran daa peeta si,
Chad dila tere lai na kise ne vi rona hai,
Eh pakhand taan bas char din hona hai,
Agge kehda jindagi de dukh bade thaude ne,
Bade maade dukh ne sajna vichode de,
Rab di vee yaaro eh reet badi nayaari hai,
Ohi cheez khoh lenda jo sabh ton pyaari hai,
Lagda oh dasda ke har cheez parayi hai,
Jihnu kahen aapne tu oh teinu chad jaayegi,
Man yaan na man maut teri vi jaroor aayegi,
Sachi eh jindagi de sach bade khaure ne,
Soch soch asi vi likhde haan kaagaj kore te,
Bade maade dukh ne sajna vichode de,
Bade maade dukh ne sajna vichode de,
Bade maade dukh ne sajna vichode de,
No comments:
Post a Comment